Den sista shoppingen.
Igår var jag i stan med goda vänner. Fixade den sista shoppingen inför bebisens ankomst, och när jag kom hem insåg jag att jag inte hade köpt en enda grej till bebisen... Inte ens ett par strumpor. Knas.
Men, det blev en morgonrock, vilket jag har haft planer på i över ett år, men som kändes ännu mer behövligt nu när jag planerar att amma. Sedan hittade jag två amningsbh:ar, trots att jag skrämde livet ur expediterna! Svart, med båge i storlek 80 F... Nu blev det iofs G, men annars gick det bra. Och naturligtvis fanns det bara en svart bh, så jag fick ta en av varje. När jag handlade i butiken sist så köpte jg varor för över 1000kr, då fick jag en rabattsats att använda vid nästa köp, så mina nya bh:ar kostade "bara" 900kr istället för 1000kr. Det är underbart med stor byst :P
Efter bhinköpet fortsatte jag till garnbutiken för att hitta mig ett projekt att pilla med på BB. Det fick bli ett mönster på bebispantalonger och garn till två par. Gick in på Po.P i sökandet efter en bekväm amningströja, men det sket sig. Provade på HM med, men det var meningslöst. Jag satte mig vid Boob´s hemsida på kvällen istället, som dagen till ära hade 30% rea. Ett amningslinne och en amningsklänning hanade i varukorgen. Nu får vi se om plaggen hinner anlända innan vi åker in för snittet. Men det löser sig nog.
Har insett att vi har en del att fixa med innan vi åker in. Bugaboovagnen som nuvarande minstingen har haft som sittvagn borde monteras om till liggvagn, samt rengöras ordentligt. Bebisrummet, som nu faktiskt har el, ska möbleras, en filt ska blockas, bbväskan ska packas, borde köpa bebisblöjor, bädda spjälsängen... Samtidigt som jag vill sy mer babyplagg. Massor av hemsytt blir det, men det är kul!
Igår köpte jag ingenting till bebisen. Trodde att jag skulle löpa amok så här sista stadsbesöket innan leverans, men det gick väldigt smärtfritt.
Har sovit dåligt två nätter i rad nu dels p.g.a svampinfektionen som vägrar ge med sig och dels p.g.a värmen. Steg upp kl 06 imorse och nu börjar jag bi groggy igen, jag som har båda barnen ensam idag. Så himla passande. Får se om jag kan lösa detta på något vis...
Förresten! V. 37+5 idag! Snart på mållinjen!
Men, det blev en morgonrock, vilket jag har haft planer på i över ett år, men som kändes ännu mer behövligt nu när jag planerar att amma. Sedan hittade jag två amningsbh:ar, trots att jag skrämde livet ur expediterna! Svart, med båge i storlek 80 F... Nu blev det iofs G, men annars gick det bra. Och naturligtvis fanns det bara en svart bh, så jag fick ta en av varje. När jag handlade i butiken sist så köpte jg varor för över 1000kr, då fick jag en rabattsats att använda vid nästa köp, så mina nya bh:ar kostade "bara" 900kr istället för 1000kr. Det är underbart med stor byst :P
Efter bhinköpet fortsatte jag till garnbutiken för att hitta mig ett projekt att pilla med på BB. Det fick bli ett mönster på bebispantalonger och garn till två par. Gick in på Po.P i sökandet efter en bekväm amningströja, men det sket sig. Provade på HM med, men det var meningslöst. Jag satte mig vid Boob´s hemsida på kvällen istället, som dagen till ära hade 30% rea. Ett amningslinne och en amningsklänning hanade i varukorgen. Nu får vi se om plaggen hinner anlända innan vi åker in för snittet. Men det löser sig nog.
Har insett att vi har en del att fixa med innan vi åker in. Bugaboovagnen som nuvarande minstingen har haft som sittvagn borde monteras om till liggvagn, samt rengöras ordentligt. Bebisrummet, som nu faktiskt har el, ska möbleras, en filt ska blockas, bbväskan ska packas, borde köpa bebisblöjor, bädda spjälsängen... Samtidigt som jag vill sy mer babyplagg. Massor av hemsytt blir det, men det är kul!
Igår köpte jag ingenting till bebisen. Trodde att jag skulle löpa amok så här sista stadsbesöket innan leverans, men det gick väldigt smärtfritt.
Har sovit dåligt två nätter i rad nu dels p.g.a svampinfektionen som vägrar ge med sig och dels p.g.a värmen. Steg upp kl 06 imorse och nu börjar jag bi groggy igen, jag som har båda barnen ensam idag. Så himla passande. Får se om jag kan lösa detta på något vis...
Förresten! V. 37+5 idag! Snart på mållinjen!
Veckans uppenbarelse!
Stödstrumpor! Halleluja! Fick två par levererade till dörren igår, av grannen längre ner på gata. Har jag nämnt att vi har världens bästa grannar? Om inte, så det har vi!
Om man bortser från det faktum att jag höll på att fastna i dem när jag vände dem på vad jag anser är rätt håll, så har de gjort underverk! Tänk er löpsedeln förresten, gravid förolyckad i stödstrumpa :D
Jag har inte längre prinskorvar till tår, utan smalrandiga smalben :)
Ännu bättre hade det nog varit om jag fick på mig något annat än mannens joggingbyxor, för det blir väldigt varmt i kombination med stödstrumpor. Men igår försökte jag sluta med Daktacorten mot svampen, men det gick fullständigt åt helvete. Jag klarade mig i tolv timmar, innan det var dags att smörja och dra på joggingbrallorna. Lufta, lufta...
Ringde till vårdcentralen i byn, som ville att jag skulle komma dit ett par timmar senare. Vilket jag inte hade möjlighet till, eftersom mannen var inne i stan på läkarbesök och gummistövelshopping med äldstingen, och jag ensam hemma med minstingen. Med svamp i underlivet kan jag inte cykla med barn på cykeln, och sammandragningarna gör att jag inte kan promenera med minstingen i vagnen heller. Så jag fick fint stanna hemma. På vårdcentralen ville de att BM ska kolla på svampen innan det skrivs ut några mirakelpiller. (Bad om Diflucan) BM som jag ska träffa imon. Så fram tills dess är det bara att svampa vidare. 2 veckor lång svampinfektion var precis vad jag hade tänkt mig i slutet på graviditeten.
I övrigt så kan jag avslöja att jag nu har exakt 23 dagar kvar till BF, jag har gått 36+5 veckor. Dessutom vet ju vi precis när bebisen kommer, ifall den inte får för sig att anlända tidigt vill säga. Nu är det verkligen nedräkning!
Vi väntar på elektrikern, som vi för typ 3-4 veckor sedan bad komma för att dra elen i minstingarnas två rum. Ingen elektriker här. Snart monterar jag babymöblerna ändå, så får han helt enkelt trängas med dem inne i bebisens minimala utrymme. Grattis och lycka till, säger jag, haha!
Jag är inne på min andra dag med syuppehåll. Tragiskt. Jag som precis hade kommit igång. Jag tänkte som så, att eftersom jag ändå bara kunde sitta ner, så kunde jag sitta ner vid symaskinen. Det funkade bra i 7-10 dagar. I måndags fick jag avbryta syendet för att gå och lägga mig, så mycket sammandragningar hade jag. Sydde färdigt det jag pysslade med på kvällen, sedan har det inte blivit mer sytt. Fast att jag har planer... Planer, planer! Har ju precis gått upp på storlek 62, vill ju att ungen ska kul kläder i den storleken med... Får se hur det går.
Idag är jag ensam hemma med båda barnen. Något av en skräckupplevelse faktiskt, eftersom jag knappt kan röra mig, och ungarna passar på att hitta på massor av bus bara för att de vet att jag inte kan jaga dem hela tiden. Detta varvar de med tjat om mellanmål... Man skulle kunna tro att de inte brukar göra annat än äta hela dagarna... Dessutom har jag kommit på att vi inte har någon middag hemma, och jag som inte kan gå till ica...
Jag tar en isbit till i väntan på att någon smart lösning på dagens problem ska uppenbara sig...
Om man bortser från det faktum att jag höll på att fastna i dem när jag vände dem på vad jag anser är rätt håll, så har de gjort underverk! Tänk er löpsedeln förresten, gravid förolyckad i stödstrumpa :D
Jag har inte längre prinskorvar till tår, utan smalrandiga smalben :)
Ännu bättre hade det nog varit om jag fick på mig något annat än mannens joggingbyxor, för det blir väldigt varmt i kombination med stödstrumpor. Men igår försökte jag sluta med Daktacorten mot svampen, men det gick fullständigt åt helvete. Jag klarade mig i tolv timmar, innan det var dags att smörja och dra på joggingbrallorna. Lufta, lufta...
Ringde till vårdcentralen i byn, som ville att jag skulle komma dit ett par timmar senare. Vilket jag inte hade möjlighet till, eftersom mannen var inne i stan på läkarbesök och gummistövelshopping med äldstingen, och jag ensam hemma med minstingen. Med svamp i underlivet kan jag inte cykla med barn på cykeln, och sammandragningarna gör att jag inte kan promenera med minstingen i vagnen heller. Så jag fick fint stanna hemma. På vårdcentralen ville de att BM ska kolla på svampen innan det skrivs ut några mirakelpiller. (Bad om Diflucan) BM som jag ska träffa imon. Så fram tills dess är det bara att svampa vidare. 2 veckor lång svampinfektion var precis vad jag hade tänkt mig i slutet på graviditeten.
I övrigt så kan jag avslöja att jag nu har exakt 23 dagar kvar till BF, jag har gått 36+5 veckor. Dessutom vet ju vi precis när bebisen kommer, ifall den inte får för sig att anlända tidigt vill säga. Nu är det verkligen nedräkning!
Vi väntar på elektrikern, som vi för typ 3-4 veckor sedan bad komma för att dra elen i minstingarnas två rum. Ingen elektriker här. Snart monterar jag babymöblerna ändå, så får han helt enkelt trängas med dem inne i bebisens minimala utrymme. Grattis och lycka till, säger jag, haha!
Jag är inne på min andra dag med syuppehåll. Tragiskt. Jag som precis hade kommit igång. Jag tänkte som så, att eftersom jag ändå bara kunde sitta ner, så kunde jag sitta ner vid symaskinen. Det funkade bra i 7-10 dagar. I måndags fick jag avbryta syendet för att gå och lägga mig, så mycket sammandragningar hade jag. Sydde färdigt det jag pysslade med på kvällen, sedan har det inte blivit mer sytt. Fast att jag har planer... Planer, planer! Har ju precis gått upp på storlek 62, vill ju att ungen ska kul kläder i den storleken med... Får se hur det går.
Idag är jag ensam hemma med båda barnen. Något av en skräckupplevelse faktiskt, eftersom jag knappt kan röra mig, och ungarna passar på att hitta på massor av bus bara för att de vet att jag inte kan jaga dem hela tiden. Detta varvar de med tjat om mellanmål... Man skulle kunna tro att de inte brukar göra annat än äta hela dagarna... Dessutom har jag kommit på att vi inte har någon middag hemma, och jag som inte kan gå till ica...
Jag tar en isbit till i väntan på att någon smart lösning på dagens problem ska uppenbara sig...
Knas...
Man vet att man är gravid när man;
Längtar efter att få tugga på isbitar.
Kan frosta ur frysen med tesked.
Har strumpranden kvar på smalbenet två timmar efter att strumporna åkt av.
Tänker på dig själv som två personer....
Längtar efter att få tugga på isbitar.
Kan frosta ur frysen med tesked.
Har strumpranden kvar på smalbenet två timmar efter att strumporna åkt av.
Tänker på dig själv som två personer....
Tredje gången gillt?
Jag vet att jag är gnällig, men det börjar bli löjligt med alla krämpor nu. Förra fredagen, för drygt en vecka sedan, fick jag ju penicillin. I måndags/tisdags fick jag biverkningarna nässelutslag i hela munnen, samt en svampinfektion i underlivet. På tisdagen var jag på mvc, så jag hann inte med vårdentralen då. På onsdagen fick jag tid på VC, fick veta att det inte fanns nått att göra åt nässelutslagen, men att jag kunde få Canesten mot svampen, eftersom jag inte tål Pevaryl.
Jag tog bussen in till stan för att hämta ut den där salvan. Efter tre timmar, fyra apotek, krämbyte och 25 minuter för att få krämen expiderad satt jag, arg som ett bi och helt slut, på bussen hemåt igen. Jävla röv.
Kom iaf hem och började behandla med Canesten iaf. På torsdagkväll var mina blugdläppar svullna tre gånger sin naturliga storlek, jag hade klåda, sveda och "obehag" som det så snyggt beskrevs på bipacksedeln. Jag fick alltså värre problem av salvan mot svampen än jag hade av svampen. På fredagen ringde jag till VC igen, tredje gången på en vecka. Till slut fick jag Dektacort på recept.
Efter lite efterforskning visade det sig att det fanns en tub i bekantskapskretsen, så jag slapp ge mig iväg med mina blygdläppar på nått äventyr. Jag känner lite skillnad, blir inte fullt så svullen och irriterad av Dektacorten, men skönt är det då inte. På natten gör den dock sitt jobb, så jag får sova och vakna utvilad. Sedan tar det någon timme innan jag måste smörja igen. Två gånger dagligen i tio dagar är det meningen... Sedan ska grejorna läka ihop igen :P
På mvc gick det iaf bra. Sfmåttet har lugnat ner sig lite, så nu ligger det på 37cm. Bebis var igång och hjärtat tickade som det skulle. Som väl är så ställde mamma upp som barnvakt och skjuts med. Mannen var inne i stan på körlektion och kom inte hem förrän 45 minuter efter jag åkte. Slapp åka buss båda hållen iaf!
Idag har vi gått på loppis hela familjen, och jag investerade i en gammal fotölj som jag ska amma i. Det kan nog bli riktigt bra! Vi har en pyttesoffa, och efter att ha ammat de andra två barnen så vet jag att jag gärna har ett armstöd under den armbågen som bebis ligger på. Praktiskt med fotölj då. Dessutom får det inte plats några syskon som ska bråka om vem somm sitter närmast mamma och bebis. Jag föredrar om jag får vara ifred när jag ammar...
Nu ska jag ta helgens sista dag och se om underlivet tänker läka ihop lite. Jag hoppas verkligen på det, för nu börjar det bli olidligt, igen :P
Jag tog bussen in till stan för att hämta ut den där salvan. Efter tre timmar, fyra apotek, krämbyte och 25 minuter för att få krämen expiderad satt jag, arg som ett bi och helt slut, på bussen hemåt igen. Jävla röv.
Kom iaf hem och började behandla med Canesten iaf. På torsdagkväll var mina blugdläppar svullna tre gånger sin naturliga storlek, jag hade klåda, sveda och "obehag" som det så snyggt beskrevs på bipacksedeln. Jag fick alltså värre problem av salvan mot svampen än jag hade av svampen. På fredagen ringde jag till VC igen, tredje gången på en vecka. Till slut fick jag Dektacort på recept.
Efter lite efterforskning visade det sig att det fanns en tub i bekantskapskretsen, så jag slapp ge mig iväg med mina blygdläppar på nått äventyr. Jag känner lite skillnad, blir inte fullt så svullen och irriterad av Dektacorten, men skönt är det då inte. På natten gör den dock sitt jobb, så jag får sova och vakna utvilad. Sedan tar det någon timme innan jag måste smörja igen. Två gånger dagligen i tio dagar är det meningen... Sedan ska grejorna läka ihop igen :P
På mvc gick det iaf bra. Sfmåttet har lugnat ner sig lite, så nu ligger det på 37cm. Bebis var igång och hjärtat tickade som det skulle. Som väl är så ställde mamma upp som barnvakt och skjuts med. Mannen var inne i stan på körlektion och kom inte hem förrän 45 minuter efter jag åkte. Slapp åka buss båda hållen iaf!
Idag har vi gått på loppis hela familjen, och jag investerade i en gammal fotölj som jag ska amma i. Det kan nog bli riktigt bra! Vi har en pyttesoffa, och efter att ha ammat de andra två barnen så vet jag att jag gärna har ett armstöd under den armbågen som bebis ligger på. Praktiskt med fotölj då. Dessutom får det inte plats några syskon som ska bråka om vem somm sitter närmast mamma och bebis. Jag föredrar om jag får vara ifred när jag ammar...
Nu ska jag ta helgens sista dag och se om underlivet tänker läka ihop lite. Jag hoppas verkligen på det, för nu börjar det bli olidligt, igen :P
In i väggen...
I torsdags fick jag en tandköttsinflammation. Kunde inte äta, prata eller sova. Till slut bröt jag ihop och min man rådde mig att åka hemifrån ett tag.
Så jag packade lite lätt och flydde till mamma och vår arbetsplats. Fick mig en hel helg med mammaumgås, bilåkande och allmänt lugn. Tog ut mitt penicillin mot inflammationen och lät det verka, ta udden av det värsta innan jag återvände hemåt i söndags eftermiddag. Ville se till att jag var mer stabil när jag väl kom hem. För när jag åkte var jag så utmattad av sömnbrist, värk och oförmågan att äta, att jag bara lipade hela tiden. Jag lipade för att jag hade ont, för att jag var trött. Jag lipade när jag såg våra barn, för att jag inte orkade med dem, för att jag hade dåligt samvete, för att de bråkade och kivades... Mannen hann precis komma ner från läggningen av två trilskande barn på övervåningen, när han fick ta hand om en totalt nedbruten, lipande fru i tvsoffan...
En helgs lugn och ro var precis vad jag behövde. Men nu är vardagen tillbaka, och det är inte roligt kan jag meddela. Har fått veta att det finns en och annan som tycker att mina Facebookstatusar är väldigt negativa... Jo, jag lovar! Då ska ni få ta del av vad jag kämpar med varje dag, bortsett från den normala plågan med att ha två barn ;)
Krämpor just nu;
Sammandragningar, sånna där som gör att bebisen i magen ser vacuumförpackad ut.
Ischias, från svanken ner i knävecket samt framtill, från ljumskarna ner i knäskålen.
Slitningar i alla muskel- och ledfästen på blygdbenet.
Halsbränna, sura uppstötningar och illamående.
Ett halvt lår som somnar.
Inflammation i tandköttet.
Nässelutslag i munnen, samt svullna mandlar.
Svampinfektion i underlivet.
Irriterade hemorojjder.
En väldigt livlig bebis i magen ;)
Varje kväll innan jag går och lägger mig har jag följande rutiner;
Först, ta Samarin mot magen, sedan borsta tänderna med supermjuk tandborste. Skölja bort alla tandkrämsrester, eftersom jag sedan ska skölja munnen med ett skölj som inte tål flour. Stolpiller mot hemorojjderna, salva mot svamp/obalans i underlivet. Ta penicillinet (två timmar efter att jag har ätit) och alvedon. Till sist skölja munnen med bakteriedödande munskölj. Häpp! Lägg på ytterligare två penicillintabletter varje dag, ungefär sammanlagt 7 alvedon om dagen, och nederdelsrelaterad skötsel under dagen... Förstår ni nu varför jag är negativ?! Det hjälper inte att tänka på att jag (vi) ska få en "underbar bebis", för det enda jag kan tänka på är "Kan jag verkligen älska denna unge, med allt den medfört de sista veckorna?"
Jag känner mig totalt nedbruten.
Idag ska jag träffa min barnmorska. Hon har säkert någon bra lösning på detta... Plääh!
Så jag packade lite lätt och flydde till mamma och vår arbetsplats. Fick mig en hel helg med mammaumgås, bilåkande och allmänt lugn. Tog ut mitt penicillin mot inflammationen och lät det verka, ta udden av det värsta innan jag återvände hemåt i söndags eftermiddag. Ville se till att jag var mer stabil när jag väl kom hem. För när jag åkte var jag så utmattad av sömnbrist, värk och oförmågan att äta, att jag bara lipade hela tiden. Jag lipade för att jag hade ont, för att jag var trött. Jag lipade när jag såg våra barn, för att jag inte orkade med dem, för att jag hade dåligt samvete, för att de bråkade och kivades... Mannen hann precis komma ner från läggningen av två trilskande barn på övervåningen, när han fick ta hand om en totalt nedbruten, lipande fru i tvsoffan...
En helgs lugn och ro var precis vad jag behövde. Men nu är vardagen tillbaka, och det är inte roligt kan jag meddela. Har fått veta att det finns en och annan som tycker att mina Facebookstatusar är väldigt negativa... Jo, jag lovar! Då ska ni få ta del av vad jag kämpar med varje dag, bortsett från den normala plågan med att ha två barn ;)
Krämpor just nu;
Sammandragningar, sånna där som gör att bebisen i magen ser vacuumförpackad ut.
Ischias, från svanken ner i knävecket samt framtill, från ljumskarna ner i knäskålen.
Slitningar i alla muskel- och ledfästen på blygdbenet.
Halsbränna, sura uppstötningar och illamående.
Ett halvt lår som somnar.
Inflammation i tandköttet.
Nässelutslag i munnen, samt svullna mandlar.
Svampinfektion i underlivet.
Irriterade hemorojjder.
En väldigt livlig bebis i magen ;)
Varje kväll innan jag går och lägger mig har jag följande rutiner;
Först, ta Samarin mot magen, sedan borsta tänderna med supermjuk tandborste. Skölja bort alla tandkrämsrester, eftersom jag sedan ska skölja munnen med ett skölj som inte tål flour. Stolpiller mot hemorojjderna, salva mot svamp/obalans i underlivet. Ta penicillinet (två timmar efter att jag har ätit) och alvedon. Till sist skölja munnen med bakteriedödande munskölj. Häpp! Lägg på ytterligare två penicillintabletter varje dag, ungefär sammanlagt 7 alvedon om dagen, och nederdelsrelaterad skötsel under dagen... Förstår ni nu varför jag är negativ?! Det hjälper inte att tänka på att jag (vi) ska få en "underbar bebis", för det enda jag kan tänka på är "Kan jag verkligen älska denna unge, med allt den medfört de sista veckorna?"
Jag känner mig totalt nedbruten.
Idag ska jag träffa min barnmorska. Hon har säkert någon bra lösning på detta... Plääh!
