Bara att inse...

Denna graviditet kommer säkert vara smäckfull med illamående, bara för att jag har i stort sett sluppit det i de tidigare fallen. Hela dagen har genomsyrats av detta illamående, och nu har jag t.o.m smittat min man, som är hemma från jobbet med illamående idag :P
 Men eftersom mitt går över efter att jag ätit, för att sedan komma tillbaka 40 minuter senare, så är jag ju inte sjuk. Bara gravid. Blä. På illamåendet alltså.
 Jag måste gå och handla, och sedan ska äldsta tjejen på gympa och hem igen. Jag orkar verkligen inte, men eftersom ingen vet att jag är gravid så kan jag inte använda det som argument.

Undrar om man kan bli sjukskriven för illamående? Jag kan knappast se mig själv på jobbet i denna formen. Fast, tills dess kanske det har gått över. Får höra med mvc när jag är på inskrivningen.

Ska passa på och köpa flingor på affären tror jag. Är villig att prova lite vad som helst för att slippa må illa hela tiden..

Örk...

Idag var det tydligen inte alls gott med frukost. Trots att det var mannagrynsgröt :P Bleä. Innan mådde jag illa för att jag inte ätit frukost, och var tvungen att göra just det. Nu mår jag illa för att jag har ätit, najs.

Är trött. Sjukt trött... Ska jag vara det redan? Jag kan väl tycka att jag borde ha vana på detta nu...
 Mina gamla gravidböcker visade sig vara tråkiga. Märkligt. De andra två graviditeterna har jag frossat i dessa böcker, läst dem om och om igen... Det kanske är därför jag inte uppskattar dem denna gången, jag kan dem redan utantill. Jag skulle vilja ha en gravidtidning, men i denna lilla byn kan man inte köpa en sådan tidning utan att alla invånare vet att man är på smällen. Näe, det får vänta tills vi har berättat för alla... Jag får passa på att shoppa tidning när jag är inne i stan nästa gång....

Nu ska jag försöka få i mig lite mer te, sedan ska äldstingen lämnas på förskolan...

Matfixering...

Mannagrynsgröt är fruktansvärt gott, har jag insett den senaste veckan :) Jag har ätit det till frukost eller förmiddagsmellanmål de senaste tio dagarna tror jag...
Senaste veckan har jag haft seriöst GIledigt. Dags att ta tag i verkligheten igen. Har planer på att baka dinkelbröd, så att det blir lite bättre i magen med. Förra veckan släppte jag allt vad GI heter, och idag hade jag gått upp 1.3kg. Det är väl inte så farligt ändå, tycker jag. Med tanke på släktkalas, dubbla pizzor, smörgåsar, chips och onyttigheter. Jag är rätt nöjd. Hoppas att vikten kan tänka sig att ligga kvar här ett tag nu. 
 Förra gången jag plussade gick jag upp 3 kg på tre veckor :P Hoppas att jag kan låta bli det nu!

Antar att det är GIvanorna som börjar bli långdragna nu, men kött har inte varit så himla gott de senaste veckorna. Vilket är lite synd, eftersom det är ganska viktigt i GI :P Får se om jag kan hitta något protein som jag vill ha. Kyckling i överflöd kanske?

Nu har vi dessutom bara två veckor kvar på träningen. Det kanske kunde bli lite spinning i mellandagarna, men annars lär det stå stilla. Jag får snylta på min kompis med hund, och följa med henne ut ett par gånger om dagen :)

Förresten, så har jag gått 8veckor och 1 dag idag. En hel vecka sedan jag plussade. Än så länge har det gått fort!

På släktkalas...

Är det inte lätt att vara tyst så här innan det ska berättas för hela familjen. Folk frågar hur länge till jag ska gå ner i vikt innan jag är nöjd, medans jag bara väntar på att vikten ska ändra riktning. Jag har en ful vana att gå upp 20kg när jag är gravid :P Jag hoppas att jag slipper det denna gången, men man vet ju aldrig. Med första barnet hade jag grym ångest över vikten. Jag hade precis gått ner 20kg, tränat hårt i 18 månader och började närma mig mitt slutmål... Osså blev jag gravid. Det var iofs så planerat det blir i denna familjen, eftersom jag har rätt svårt att bli med barn, men chocken över viktökningen och kroppens förändring var jättejobbig tyckte jag då. Dessutom fick jag foglossning i vecka 12, så jag klarade inte av att fortsätta träna.
 Med andra barnet bestämde jag mig för att skita i vikten. Det fick gå som det ville, men jag hade bestämt mig för att inte må dåligt över vikten under den graviditeten. I vecka 22 hade jag sådana förvärkar att jag fick gå hem från jobbet, och efter det blev det inte många promenader. Jag t.o.m cyklade i snökaoset till dagis med stora tjejen, för att slippa förvärkarna. Så jag var väldigt stillasittande andra gången med, och gick upp mina 20kg. Fast jag mådde bra under tiden. Det är ju mer sedan efteråt, när det inte sitter någon bebis innanför fläsket, som det blir lite jobbigt.

Denna gången hoppas jag verkligen att jag kan fortsätta träna, iaf på något sätt, fram till vecka 28-30. Dansen hoppas jag kunna hålla fast i fram tills terminsavslutningen i vår. Men vi får väl se.

Nu tappade jag ju tråden :P Jaja! Det var lite svårt att inte säga något, och även om inte våra ungar vet något än, så kände jag att jag höll på att försäga mig flera gånger :P Men det gick bra.

Jag fick tillbaka alla mina gravidböcker som jag lånat ut till en släkting. Utan att behöva be om dem med, så nu behövde ingen bli misstänksam på om jag var gravid ;) Satt och bläddrade lite igårkväll, men orkade inte glo nått ingående för vi kom hem så himla sent från kalaset, och idag har vi haft fullt upp hela dagen.
 Har letat upp alla mammakläder med, sorterat och lagt in de i en papplåda i garderoben. Har stora planer på att fylla på mammagarderoben under tiden med, har mycket som är stort nu, för jag vägde en hel del mer förra gången jag var gravid, och kläderna från första graviditeten försvann när jag lånade ut dem :P

Puh! Nu ska jag vila till mig lite, sedan ska jag iväg och träna en timme.

MVCkontakt.

Idag har jag fått brev från MVC med alla lappar som ska fyllas i, ett häfte om mat och min inskrivningstid. Imorse fick jag dessutom ringa dem för att kolla upp hur jag kan fortsätta träna nu. Har haft en del bruna flytningar den senaste veckan, men det ska tydligen inte vara någon fara. Min barnmorska rekommenderade att jag skulle fortsätta med den träning jag gjorde innan jag blev gravid, eftersom den inte utgör någon ny ansträngning för kroppen. Skulle jag dock få blodiga flytningar så är det en annan sak.
Men jag känner att jag mår bra när jag tränar och har inte ont på något sätt, så jag fortsätter som innan. Nu är det bara ett par veckor kvar med innan det börjar bli julledigheter i träningen, och då blir det inte lika intensivt som innan. Sedan får jag ta ställningen till träningen igen efter nyår när vi kommer igång igen.

Usch, jag har så svårt för den här fasen, innan man kan börja berätta för folk. Då har jag ju ingen att prata med om det heller riktigt. Mannen jobbar ju om dagarna, så honom kan jag ju inte trakassera :P Det är väl bara att bita ihop och härda ut de närmaste veckorna :)

V.7+3

Jaha... Jag börjar vänja mig lite vid tanken på att en trea är på väg nu. Fast bara nästan :P
Igårkväll låg mannen och jag och diskuterade namn. Jag har ett enda pojknamn att komma med, som mannen absolut inte går med på, medans han själv inte har något :P Tre flicknamn kunde jag komma på, två av dem föll mannen i smaken. Konstigt att det dyker upp nya namn, fast att vi redan har två flickor redan... Pojknamn ger vi upp på tills vi gjort ultraljudet. Skulle det visa sig där att det är en pojke, då har vi att göra :)

Idag kunde jag äta mina frukostägg utan problem, vilket framsteg :) Fast det kanske kan bero på att klockan var kvart i tio när jag åt frukost idag, och inte kvart i åtta :P Men mina GIvanor håller på att förändras. För någon månad sedan märkte jag att jag kände motvilja mot att äta kött och skinka, men då tänkte jag att det nog var för att jag gått på GI sedan juli och att jag helt enkelt tröttnat. Nu inser jag väl att det är graviditeten som spelar in. Tänkte att jag skulle ta och baka lite GIbröd, det var gott men ändå nyttigare än vanligt bröd. Och mannagrynsgröt. Det är jag sugen på... Än så länge har jag inte börjat bli sugen på sötsaker och snacks, men känner jag mig själv rätt så kommer väl det med. Vi får se hur det går.

Har redan börjat titta runt på nätet på mammakläder. Hittade favoritmärket Mama Licious när jag väntade minsta tjejen, och det föll mig helt i smaken. Lite tuffare och lite mer likt vanliga kläder, samtidigt som plaggen satt bra. Dessutom har det kommit ett märke som heter HOTmilk, som gör amningsbh:ar, sovplagg och trosor med lite sexigare stil på. Första gången jag var gravid så kändes det som om allt jag tog på mig endast skulle vara funktionellt. Och att det inte spelade någon roll hur det såg ut, och då la ingen någon tid på att försöka hotta upp det hela. Men nu har det kommit! Lite dyrt kanske, 450kr för en bh, men köper man bara ett par stycken så går det nog an. Jag som har stor byst från början är ju van vid att få lägga mycket pengar så fort jag ska ha en ny bh..

Tradera fick sig en sväng igår med. Kollade lite på unisexkläder i storlek 56, fanns en hel del fint till bra priser nu. Men, inte köpa än :P
Tittade på syskonvagn med. När vi fick minstingen så var storasyster nästan tre år, så hon gick bra, kunde dessutom åka mycket pulka eftersom lillasyster föddes mitt i vintern. Men nu kommer minstingen bara att vara 2½, mitt i sommarn och eftersom hon inte går på dagis så kommer jag inte att komma ut på en enda promenad ifall vi inte skaffar syskonvagn. Så, jag har bestämt att vi ska ha syskonvagn. En Phil&Ted om man ska vara exakt. Det blir nog en begagnad skulle jag tro. Vill helst inte sälja Bugaboon, jag älskar den mest av alla barnrelaterade prylar vi någonsin köpt. Men den fungerar inte ypperligt i sommar. Så länge mannen är hemma så är det lugnt, vi har en gammal briosulky som nuvarande minstingen kan åka i då. Största anledningen till att det blir en P&T är väl för att jag alltid sagt att jag vägrar skaffa syskonvagn :P Jag bor på landet, varken jag eller min man har bil så vi åker mycket buss då behöver jag en lätt och smidig vagn som jag själv kan ta i och ur bussen. För att komma in på och ta sig fram inne på vår matbutik måste man ha en smal vagn. Vi kör fast med buggan ibland, bara det är ju en indikation på hur smalt det är.
Näe, en P&T blir det. Jag ska bara övertyga mannen om det osså :P

Tredje plusset.

Imorse fick jag en rejäl chock. Jag plussade. Helt oplanerat, helt oväntat och helt förvirrat...

Min mens har alltid varit lite knepig, den kan variera allt från fyra till åtta veckor, så om den är någon vecka sen är det inget jag direkt reagerar över. I torsdags hade jag en liten blödning, ungefär 10-13 dagar efter att jag började vänta på att mensen skulle dyka upp. Sedan var det inte mer. Inget alls i fredags, och i lördags hade jag bara bruna flytningar. Så, imorse tänkte jag att jag testar mig, så kommer mensen igång, det brukar den alltid göra, som för att jävlas :P
 Blev helt blank i hjärnan när teststickan från Testlagret hade två streck, istället för ett... Tog ett test till och det var två streck på det med.. Oh my god..

Satt och funderade någon timme innan jag började sms:a med min man, utan att säga nått. Först tänkte jag att jag inte skulle säga nått förrän han kommer hem från jobbet i eftermiddag. Det gick bra en hel timme, sedan ringde jag upp honom och frågade vad han hade planerat för slutet av juni, början av juli :) Han visste redan. Eller, misstänkte redan. Jag har precis gått ner ganska mycket i vikt, så han trodde att det skulle bli något när som helst. Men han blev glad, jag med naturligtvis, fast jag fortfarande inte har smält det på långa vägar...

Det förklarar varför jag har känt mig lite seg när jag har tränat, varför jag har fått yrselattacker på jobbet och varför jag som normalt kastar mig över frukosten, helt plötsligt inte var alls frukostsugen...

Jag ringde mamma nu när hon var påväg hem från jobbet. Pratade allmänt så där, och precis innan hon skulle avsluta sa jag "Jo, jag har lite nyheter med..." "Vi ska bli fem" :D Mamma undrade hur jag hade kunnat hålla mig genom hela samtalet :) Fast min plan var faktiskt att försöka hålla mig så länge som möjligt. Hade jag kunnat låta bli, så hade jag helst låtit bli att säga något alls, men jag kan bara inte hålla mig :P
Nu hoppas jag att vi kan hålla det hemligt för resten av familjen och alla kompisarna i iaf fem veckor till. Enligt mina beräkningar så är jag i vecka 8 nu, så det vore ju skönt ifall vi kunde hålla det för oss själva tills vecka 13. Får se hur det går med det... Nu måste jag boka tid på mödravården med! Ojoj, så mycket att tänka på nu...

Jaha, detta blir allra första inlägget i min gravidblogg. Jag väntar alltså barn nummer tre. Två tjejer här hemma ska bli storasystrar :)
Jag kommer att hålla mig lite anonym, tills hela familjen vet och de läskigaste veckorna har gått :)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0