Klant...

Efter helgens sjukdomsförlamning tyckte jag att det var en bra idé att "varva ner" med ett spinningpass. Jag har ju tränat 3-5 pass i veckan i över ett år nu, och ser träningen som ett andningshål, som avslappning, ett break från vardagen. Hallå ja. Kroppen höll inte alls med mig, kan jag avslöja. Under uppvärmningen rusade min puls upp på 85%, sedan fick jag håll i båda sidorna och mådde allmänt dåligt. Fullföljde passet med ett medel på 60% av maxpuls.
Sedan dess har jag haft förvärkar konstant, så fort jag inte sitter eller ligger ner. Både natten till måndag och tisdag vaknade jag av illamående, lagom kul, men inatt slapp jag det iaf.
Så, igår ringde jag först förlossningen på morgonen, som tyckte att jag skulle ringa min barnmorska innan jag åkte någonstanns. Mvc hade telefontid på morgonen, så jag gick och lämnade äldstingen på förskolan, ingen trevlig upplevelse kan jag avslöja. Sedan hängde jag på mobilen tills någon svarade på Mvc. Blev ordinerad vila, ingen träning och hemmaman. Så, jag ringde mannen, som hunnit jobba en dag och två timmar efter sin fyra månader långa föräldraledighet, och sa åt honom att det nog var läge att komma hem igen. Sedan ringde jag till mamma och lugnade ner henne... Sedan satt jag resten av dagen i tvsoffan, med en stickning och ett tiotal skitdåliga program på Discovery... Vilken tur att jag tycker om att sticka, annars hade jag nog fått fnatt.
Förvärkarna gav dock inte med sig under dagen och på kvällen var det riktigt jobbigt. Men jag fick sova inatt iaf, och vakna till helt nya förvärkar! Halleluja! :P
Förhoppningsvis så har bebis en tillväxtfas just denna veckan, som gör min kropp extra lättretad. Så, jag ska ha några dagar med total vila och mannen hemma, har det inte gett med sig på en vecka så får jag ringa Mvc igen...

Soffan var det ja...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0