tredjeplusset

Idag var det dags för inskrivningen. Äldsta tjejen var på dagis, och mamma hade kört hela vägen från sig för att köra mannen, minstingen och mig till MVC, för att sedan åka vidare in till stan för att handla julmat. Som vanligt blev det stressigt när vi skulle iväg :P

Men vi kom precis i tid till MVC och fick vänta en stund. Kom in och fick ta själva samtalsdelen först, innan alla tester för det var upptaget i det rummet. Samtalet gick bra. Jag fick veta att jag inte behöver ansöka om planerat snitt alls denna gången, för i vårt landsting blir det automatiskt kejsarsnitt om man blivit snittad två gånger i rad.
 Sedan ville jag att hon skulle känna mig på magen eftersom min livmoder står så himla högt, redan precis i höjd med naveln. Hon började genast prata om att jag måste ha gått längre än 14 veckor, och började leta efter hjärtljuden. Efter en lång stunds letande hade hon fortfarande inte hittat ljuden, så hon bestämde att vi borde få ett ultraljud redan idag. Hon ringde in och vi fick en tid 13:30, två timmar efter att vi var klara på MVC.

Under tiden mannen och jag var inne på inskrivningen hade mamma och minstingen knatat runt i korridorerna, och mött en av mina bästa vänner, som ännu inte vet något. Naturligtvis stod hon mitt i korridoren precis när jag kom ut från toan under provtagningen :P Jag visste att hon jobbade hela dagen, och hade bara hållit tummarna för att vi inte skulle stöta ihop med henne, eftersom det just nu bara är de allra närmaste i familjen som vet om läget :P Men hon hade gått när vi var klara så jag hann inte prata med henne alls.

Vi fortsatte in till stan, och satte oss på en pizzeria. Kallt och jävligt var det med. Jag hade ju bara klätt mig för att gå på stormarknaden :P Hann med en vända till godisbutiken med, innan vi hurtade upp på UL, några minuter försenade, men vi fick ändå vänta 25 minuter! Så drygt!
Väl inne så fick jag träffa en manlig läkare som precis kommit från USA :P Han var väldigt duktig, och var bra på att prata med både mig och mannen, för annars har vi upplevt att killen mest står bredvid, fast att alla tycker att papporna ska vara med :P
Jag fick göra ett vaginalt UL, och fick se ett tickande hjärta och små, små stumpar till armar och ben som veva som galna :) Det var så himla skönt att se fröt leva. Fröt mättes flera gånger, och nu blev vi korrigerade från 10+2 till 9+3, så det var ju inte så konstigt att barnmorskan inte kunde hitta några hjärtljud :P

Läkaren sa med att andledningen till att jag är så stor är att det kan bli så när man dels är så kort som jag är, och efter flera snitt kan livmodern lägga sig lite annorlunda, för han tyckte med att jag kändes stor, fast att vi ju såg på mätningarna att fröt var som det skulle :)

När vi var klara på UL, gav vi upp och åkte hem. Äldstingen skulle hämtas på dagis och vi hade ändå inte hunnit handla något.

På kvällen bestämde jag promenad med kompisen vi träffade på MVC. Tänkte att nu får jag ju berätta allting. HOn fattade noll när jag började berätta hur det låg till :P Jag har ju haft svamp den senaste veckan, så hon trodde att det var därför jag var där, och kopplade inte alls ihop det med att jag hade slutat röka och allt :P Nu vet hon iaf. Skönt att ha någon att prata med nu :)